Gravstensvård

Den kyrkoantikvariska ersättningen (KAE), som infördes årskiftet 1999-2000 i samband med att stat och kyrka gick skilda vägar, är ett ekonomiskt stöd vilket delas ut årligen. Genom KAE hoppades staten säkerställa att det kyrkliga kulturarvet vårdades och underhölls även fortsättningsvis. KAE skulle alltså stå som en garant för att det kyrkliga kultarvet inte missköttes på grund av den försämrade ekonomiska basen. Man ansåg från statens sida att detta kulturarv var en del av allas vår historia, och inte enbart en angelägenhet för medlemmarna i Svenska kyrkan.

Målsättningen för KAE är alltså att de ekonomiska förutsättningarna för vården av de kyrkliga kulturvärdena inte ska försämras till följd av relationsförändringen mellan staten och kyrkan. Genom införandet av KAE bedömde regeringen att kyrkan kunde vårda och underhålla de kyrkliga kulturminnena och därmed leva upp till kulturmiljölagens krav (1988:950).

Svenska kyrkan och Riksantikvarieämbetet har sedan införandet av KAE betonat vikten av långsiktig planering och verkat för att ersättningen styrs till åtgärder som på sikt gagnar de kyrkliga kulturminnena och inte bara till de omedelbara behoven. 

Som ett led i en långsiktigt hållbar utveckling av kyrkans kulturmiljöer erbjuder vi kurser i gravstensvård. Syftet är att församlingen själva ska kunna vårda sina kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar och veta när konservator bör kontaktas så att skador kan åtgärdas i tid.

Kontakta oss så berättar vi gärna mer!