Göteborgs konserthus vid Götaplatsen tillhör utan tvivel en av stadens märkesbyggnader och blev byggnadsminnesförklarat i december förra året.

Konserthuset är ritat av Nils Einar Eriksson och invigdes i oktober 1935. Redan från början blev stora salen vida känd för sin synnerligen goda akustik. Under fem-sex veckor i juli och augusti har vi konserverat stora salens träpaneler. Panelerna är 20 mm tjocka träskivor med ett yttre fanerskikt av sykomorlönn vars yta är mattbehandlad med cellulosalack. Träpanelerna, tillsammans med rummets trattform och de lutande väggarna, har en avgörande betydelse för stora salens goda akustik genom sin förmåga att förstärka ljudet. Panelskivorna är på baksidan försedda med diagonala träreglar vilka är placerade på ett sådant sätt att alla toner skall ges samma resonans. 

Vårt arbete bestod i att rengöra samtliga fanerade ytor. Fläckar efter skor, utrustning och instrument, vagnar och streck av blyerts avlägsnades med tops och olika lösningsmedel beroende på fläckens bindning till ytan. Vissa kunde med fördel lösas med bunden fukt medan andra krävde etanol och ibland aceton. Vi reparerade även skadade ytor. Mindre djupa stötskador (tryckskador) som påverkat stommaterialet lagades med vax och retuscherades efter behov varefter det polerades upp. Tryck- och slagskador med intryckt faner rensades från faner och lagades med vax. Andra större skador med fanerbortfall lagades med faner av sykomorlönn 0,6 mm. Skador där stommaterialet inte var skadat lades direkt med nytt faner utan förbehandling. Ytor med skadad stomme och ojämn yta spacklades först med AGE-spackel som fick torka. Ytan skrapades till jämn yta med liten sickel i nivå. Skadestället ritades av genom ritfilm och ritades därefter rent med raka linjer. Filmen tejpades på faneret och skars ut med mattkniv. Fanerbiten blötlades under några sekunder för att skapa jämn fuktkvot. Faneret limmades därefter på plats med PVAc lim.